nightcrawler.webblogg.se

 

"ÅH NEJ!" skriker jag tillbaka i ren och skär panik. I alla fall på insidan. Utanför så ler jag och säger "Jag ska tänka på saken!".

 

Nu har jag tänkt. Och det jag kommit fram till är att jag inte vill bestämma. Det känns som ett test.

 

"Jag kan inte åka med till badhuset idag. Ska ni gå dit ändå så får ni ta bussen. Du får bestämma hur ni ska göra!"

 

Nu råkar det vara så att jag verkligen inte har lust att åka till badhuset själv med barnen för tredje veckan i rad. Jag kan inte direkt sticka iväg och träningssimma som jag har lust med och måste vara i det fisljumma vattnet i ca 1h 30m och jag tycker inte det är kul att slänga ungarna tills mina armar är blåa och leka haj tills mitt huvud blir lika skrynkligt som mina fingrar av att vara under ytan.

 

Men om Marie kommer hem och vi inte åkt. Har jag då förlorat testet? Känns som om jag borde ha orken att göra detta eftersom det är mitt jobb. Men jag har verkligen inte det. Är det då okej att bestämma att vi inte ska gå? Det var ju mitt val...

 

ÅH JAG HATAR ATT BESTÄMMA, SKULLE BEHÖVA EN LITEN CHEF SOM SATT PÅ MIN AXEL DYGNET RUNT OCH BERÄTTADE PRECIS ALLT JAG SKA GÖRA. 

 

Jaja. Vi får väl se. Måste ta mig över stock och sten med Alice bakpå trögcykeln nu och det ser jag inte fram emot heller. Livet är hårt ibland.